g´day mate
Igår tog satte vi oss på en skranglig liten buss och begav oss ut på en coastal tour där vi fick se ett par av Wollongongs finaste stränder, varav en i utkanten av världens näst äldsta nationalpark. Jag önskade att jag fick en bild på något mer exotiskt djur än en fiskmås, men tyvärr, inte denna gång. Helt fantastiskt vackert hursomhelst. Vi fick även åka upp till Mount Keira med utsikt över hela Wollongong. På hemvägen hamnade jag bredvid min italienske vän Alberto (hur ofta får man en vän med det namnet). Han är en liten stjärna som alltid pratar framtidsdrömmar och som för det mesta springer omkring i converse och ett par svenska Cheap Mondays. Vi somnade rätt snart men vaknade upp igen då chauffören drog igång Hotel California på väg ner från Bald Hill med utsikt över solnedgången. Då kände man återigen att - just det, det här är anledningen till att människor kallar Australien för paradiset på jorden.
Ikväll har vi spelat poker och gruvat oss över att allvaret börjar imorgon. Min första föreläsning börjar klockan 10.30 så jag bör antagligen gå och lägga mig nu. Jag har det bra här. Jag börjar på allvar känna att Australien var ett bra beslut. Jag saknar er fortfarande hursomhelst. Vi hörs snart igen. Sleep tight.
.
coastal tour
min cell
Jag vet inte vem som fick i uppgift att planera våra sextonkvadratare, men den personen borde antagligen ta sig en funderara på om han/hon hamnat inom rätt yrkeskategori. Jag var inte direkt stabil då jag kom hit klockan halv tolv förra fredagen, och mitt rum gjorde inte saken bättre. Vi har alltså blå heltäckningsmatta (jag vill inte veta hur många studenter som slitit den med hälsan innan mig), gula tegelväggar och möbler i björk. Lyckligtvis har jag en vit vägg intill sängen och slipper, till skillnad från de norska tjejerna, gnugga mig mot en tegelvägg i sömnen.
Igår gjorde jag dock slag i saken och gav mig ut på en shoppingrunda. Jag framkallade foton, köpte stearinljus, fotoram, ljushållare, handdukar, krokar och lite annat krafs. Jag säger inte att det blev en helomvändning, still the same room, men helt klart mer lätt att överleva. Jag kan nog till och med nästan trivas här inne under mina resterande 3,5 månader.
Desto trevligare är utsikten utanför rummet, här ser ni utsikten 5 minuter härifrån
fina ni
heater
Kort update. Jag har köpt en heater vilket innebär att jag kan värma upp min lilla cell till en helt acceptabel temperaturnivå. Jag har sett, eller nä...jag har upplevt stranden för första gången. Vilken grej. Jag har sprungit på en pelikan, mitt vid strandkanten och vaknade imorse upp kl 8.30 av att en vilt främmande människa stormade in i mitt rum och vrålade housekeeping (men det får man inte lov att klaga på, I guess). Dessutom har jag för första gången i mitt liv provat på cricket som anordnades utav vår överentusiastiske lekledare här på Keiraview. Lekledare är nog inte hans titel, men den är hursomhelst mest passande. Annars, en hel del nytt, men som inte kommer med här idag. Klockan är 22.30 (14.30 hos er), vi har haft 20 grader och solsken. Bedtime. Over and out.
.
jetlagged
Resan gick otroligt smidigt, närapå ingen turbulens, allting enligt tidsplanen (det stod delayed bakom Malaysian Airlines flight som jag tänkt åka med från början såg jag vid incheckningen på Arlanda) och jag insåg att svenska flygbolag ligger efter vad gäller flygservice. Jag såg totalt fem filmer, fick välja mat från en meny (trerätters) och hörlurar & dricka försågs vi med i mängder, gratis (även alkohol till min grannes stora förtjusning). Mellan andra och tredje filmen bytte flygvärdinnorna om från thailändska dräkter till europeisk flygvärdinneoutfit och då vi lom till Bangkok (mitt i soluppgången) satt jag praktiskt taget bara och väntade medan jag försökte hålla ögonen öppna. Thailand - Sydney resan gick helt klart snabbast. Väl framme hade jag lite problem med att hitta min chaufför som var försenad, men efter många om och men dök han upp - Mike, som med sin härliga australiensiska berättade om de allra värsta sorternas spindlar och ormar som jag kan tänkas stöta på under min tid i Wollongong.
Omkring 23.30 australiensisk tid var jag framme på Keiraview där min rumsgranne Serge checkade in mig. Jag fick nyckel till mitt svinkalla, extremt lilla rum. Det blev en varm dusch och i säng på fastande mage med en extrem hemlängtan. Idag har jag dock med lite hjälp från Serge lyckats fylla på mitt kylskåp, köpa adaptrar (uttagen är annorlunda här), en varm tröja, Internetkabel och ett telefonkort. Klockan 18 ordnar Keiraview en barberque som jag ska göra mig färdig för nu, det skall vara en icebreaker för oss som bor här. Klockan är fem och solen har börjat gå ned. Märkligt. Ha det bra alla ni där hemma, jag saknar er!
Kram från Australien
scandic
Igår kväll styrde M och jag mot Stockholm. Tanken var att vi skulle åka in till centrum och shoppa en stund innan vi begav oss mot Vaxholm för att övernatta. När vi parkerat utanför Scandic Park framför Humlegården förstod jag dock att planen var en helt annan. Mina två sista dagar i Sverige har bestått av extremt fint väder, en rundvandring i centrala Sthlm, hotellvistelse, supergod mat och hotellfrukost. Dessutom hann vi träffa Frida, Ida, Fredrik och Jonas för en sista fika. Trots att detta gör det tusen gånger sorgligare och jobbigare att åka till Arlanda idag kunde jag inte blivit mer nöjd med helgen.
.
Om jag inte kommer åt Internet på Arlanda så: Hej då Sverige, vi hörs down under!
(De små bilderna är klickbara)
vilka är ni?
Jag brukar spänt kisa lite med ena ögat när jag klickar in mig på bloggens besöksstatistik, så spännnande tycker jag att det är att se hur många ni läsare är. Och så när sidan laddat klart slår jag upp båda ögonen och blir alldeles stormförtjust över att se att ni blivit fler.
Allt jag ser i min besöksstatistik är ju dock en siffra. Nu tycker jag att vi bekantar oss med varandra. Kan ni inte vara vänliga och lämna en kommentar (genom att klicka på den blåmarkerade länken som heter "Kommentar" längst ner i det här inlägget), gärna med namn, så att jag vet vilka ni är som läser. Ja så gör vi, tycker jag.
tack för att du väntar
Varsågod, CSN.
Trots en telefonkö på 24 minuter är jag ganska glad på centrala studiestödsnämnden idag. Mitt ärende har behandlats, och det inom loppet av (rekordtiden) fyra dagar. Med tanke på den lunta av bilagor jag blev tvungen att skicka med kan jag inte säga annat än att jag är positivt överraskad. Nu är jag set för avresa.
wollongong
Det är förresten hit, till Wollongong, jag ska. Wollongong, som ligger 82 km söder om Sydney, har 280´000 invånare och är New South Wales tredje största stad. Staden beskrivs ofta som en surfort och ligger väldigt fint mittemellan havet och bergen. Medan jag stod på Bokia med en turistbok om Asutralien i handen hann jag lära mig att landet är en konstitutionell monarki samt ett och annat om australiens urinvånare - aboriginerna samt turisternas fascination för eukalyptusträden. Det är ungefär så långt min kunskap om stället dit jag ska åka sträcker sig. Hoppas jag kommer därifrån en smula mer påläst.
the no goods (so far)
- Fel namn
Eftersom jag instruerades att skriva mitt namn precis så som det står angivet i mitt pass då jag fyllde i min ansökan (där Inger, mitt andranamn, står först) inleds all kontakt med mig med "Hi Inger". Det innebär också att jag enligt skolans alla register heter Inger. Jag är inte helt bekväm med detta. Jag känner verkligen hur uttalet kommer att ligga i Australienarnas munnar vid uppropen, med betoning på G . InGer. Så kommer dom ropa, medan jag blir tvungen att räcka upp handen till ett namn som inte ens är mitt.
- 20 kg packning, 4 månader.
Det säger ju sig självt, totalt omöjligt. Det läskiga är att jag måste göra det möjligt eftersom ett kilos övervikt kostar 500 kronor.
- Förändrade resplaner
Ordning & reda är lite av ett motto för mig. Jag tycker om att planera saker in i minsta detalj när jag ska göra något stort. Någor jag ogillar är därför det faktum att Malaysian Airlines hör av sig två veckor innan avgång för att berätta att det skett en del förändringar i tidtabellen på grund av en mellanlandning i Frankfurt, där man kommit på att man måste stanna för att tanka. Som kompensation erbjuds jag ett dagrum i Kuala Lumpur (någonting säger mig att detta dagrum kan bestå av precis vad som helst, och ligga precis var som helst) samt matkuponger. Dessutom skulle min ankomst försenas med tolv timmar.
Efter många om och men ska nu Thai Airways få ta mig till Australien istället vilket innebär att jag mellanlandar i Bangkok, inte Kuala Lumpur. Enligt hemsidan verkar flygplanen väldigt 2000-tal, inte alls rangliga och gamla och första klassplatserna verkar mer utgöras av privata små hotellrum i lyxformat än sittplatser. Jag som reser i ekonomiklass får dock nöja mig med ett säte, men jag verkar iallafall ha tillgång till en egen liten tv vilket innebär att jag får styra över min underhållning. Det räcker gott för mig.
Nåväl, det kunde varit värre. Jag väljer att inte låta de problem som dykt upp så långt sätta käppar i hjulen för mig och min resa.
five days to go
För min del kom det som en överraskning - jag reser tydligen till Asutralien om fem dagar. Det är ganska oroväckande med tanke på att fem dagar lika gärna kan räknas om i timmar, om man så önskar. Anledningen till att detta känns som ett bryskt uppvaknande är mycket enkel; jag har inte hunnit förbereda mig mentalt trots att jag under de senaste månaderna lyckats;
- Skicka in en ansökan om utbytesplats till University of Wollongong
- Tacka ja och förses med ett alldeles eget studentnummer
- Boka flygbiljett till Australien tur och retur
- Fixa ett rum på Keiraview Accomodation
- Ansökta om och beviljas visum
- Söka kurser motsvarande 24 credits
- Söka utlands-CSN
Bara det är ju en konst i sig, kan man tycka.
