slut
Torsdagen är värsta dagen på schemat (som man faktiskt spikar ihop själv här i Wollongong). Två tidiga tutorials och så tre härliga timmar strategic management som slutar 20.30 på det. Nu är klockan ett och jag har gjort en outline för kommande inlämningsuppgift samt lagt upp en strategi för hur jag ska maximera mitt tentapluggande inför kommande onsdag. Det till ljudet av mina mest festtappra korrekompisars köksgalej. Jobba, någon måste göra det också. Nu, sängen. Peace out.
God morgon
När du nu vaknat är det ju fredag!
Det väger upp en värsta torsdag eller hur?
goddie goddie,säjer jag.
Längtar efter dig.
Kramar mamma
God morgon
När du nu vaknat är det ju fredag!
Det väger upp en värsta torsdag eller hur?
goddie goddie,säjer jag.
Längtar efter dig.
Kramar mamma
Buenos dias Marie.
Hoppas nattens sömn givit dig alla de krafter du behöver för att ta dig genom det du behöver komma igenom!
Har med min trilskande dator säkert skrivit fyra kommentarer och strax innan de skall iväg då lägger datorn av. Får se hur det går nu.
Tänkte på det där med kontakter och ville berätta lite hur det gick till i forntiden dvs i min äventyrliga ungdom. Jag arbetade i Iran för ett Amerikanskt oljebolag och tillbringade 5 månader där. Mestadels bestod kontakten med familj och vänner av brevskrivande som frankerades med frimärken. Då det var långt till Sverige behövde breven frankeras gott och som en Iranier berättade att ju mer frimärken som brevet hade ju större anledning var det att breven ej kom fram. Det lät i mina öron underligt så jag undrade varför. Jo det var då så att någonstans på vägen stals frimärkena och därmed var resan för brevet över för gott. Fortsättning följer.
Fortsättning
Detta sätt att kommunicera var tiden före internet,facebook,mobiltelefon,sms,mms,msn,twitter och vad det nu allt heter. Ja utvecklingen har på kommunikationsområdet verkligen utvecklats och vi följer dig nästan som vi vore med dig. Så keep on blogging.
Igår tog jag svampkorgen och drog till Korndal för att leta efter de gula hattarna. Det var fuktigt i markerna och hela 25 grader hade hittat hit från sydligare delar av Europa. I den mörka granskogen lyste mossan smaragdgrön. Solstrålarna letade sig ner genom granbarren studsade på grenarna och trängde djupt ner i mossan. Värmen från strålarna fick mossan att ånga. Och plötsligt stod de där. Först de lite äldre lite större med hattar nästan som den BM har på sig på någon bild. Sedan de lite mindre med mera mössliknande huvudbeklädnad. Gula lyste de, gula som solen och de småpratade lite om ditten och datten. Försiktigt la jag dem i min korg och de fick följa med hem. Efter rensning puttrade de sedan fint i pannan och spred en ljuvlig doft i min lilla källarvåning! Fortsättning följer.
Jo detta på minner mig om en svamptur på Tjörn för många år sedan. Vi hade en granne en finska som vi kallade justjust för att hon jämt sade justjust. Hon var duktig svampkännare och inspirerade mig att plocka mer än kantareller. Svampbok inhandlades och studerades noga. Där fanns de alla delikata svampar som borde få följa med hem. Sagt och gjort. Ut med korg och bok. Korgen fylldes med soppar skivlingar och kremlor. Väl hemma var det det just sillkremlan som väckte min nyfikenhet. Trestjänig smak som hummer och lätt att känna igen. Luktar sill och är glatt på hatten. Även jag var glad ända upp i hatten. Grundligt gick jag tii väga smakade lite luktade och var klar med identifieringen. Mums hummersmakande svamp. BM tiitad skeptiskt på men jag fick hållaS. Rensningen var klar och tidning med rens skulle förpassas till slasken. Då ingriper BM. Bestämt tar hon hand om tidning med rens och lägger undan den. Förvånat undrar jag varför. Då förklarar BM syster som hon är att det är viktigt att man tar med sig renset till lasarettet så att man kan identifiera vad patienten fått i sig så man sätter in rätt räddningsmetod. Onödigt är det kanske att tillägga att den hummersmakande sillkremlan varken blev tillagad än mindre konsumerad! Fortsättning följer
Ja nu fungerade det att sända kommentarer i mindre delar.
Du får ha det så gott och hoppas att resan till Melbourne blir av. Att du får simma med delfiner det tror jag att du kommer att lyckas med. Men akta dig för krokodilerna. De skall man inte alls simma med.
Massa kramar från Pappa som nu fryser mer och mer för varje dag!
