presents presents
Hade precis läst dagens två tradiga kapitel ur Marketing Management innan jag belönade mig själv med att gå ned till receptionen och hämta ut två nya paket. Det ena från Fia, Frida och Ida innehållande ett handskrivet brev (mitt första sedan jag kom hit Fia, jag har läst det två gånger och tänkte läsa det en gång till innan läggdags), en osthyvel och min favoritchoklad med mintsmak. Det andra från Martin innehållande grattis-kort och mer godis. Lakrisal, yay. Lycklig som en liten barnunge. Jag inser att jag nu har två osthyvlar, och att mina korrvänner avundsjukt kommer att snegla på min dubbla uppsättning, kanske till och med förvänta sig att jag ska ge bort en. In their dreams, jag älskar båda mina osthyvlar och tänker slita ut dom med varannan-gång-tekniken. Är någon riktigt snäll går det kanske fint att låna. Nån gång.
Tack! Ni är dom bästa! Jag sätter offeciellt punkt för min 25 års dag nu. Den är fulländad.
facebook notifications
happy b-day
Idag blir alltså lilla jag 25 år gammal. Ett kvarts sekel som mina vänner i Australien mer än gärna påminner mig om. Hu. Vi valde att fira på Australiens stora utedag - söndan. Vi började kvällen på Keiraview och avslutade den på Harp. Det skämtades en hel del om min åldersnöja (jo, här på Keiraview är jag faktiskt gammal). Jag döptes för ett tag om till ´grandmá´ och Damian berättade att han mer än gärna följde med mig på bingo nån dag. Hö hö. Det var en glad kväll, och då jag kom tillbaka från toaletten strax efter tolvslaget, lagom till Harp tänt lamporna för stängning, stod de alla där i en stor cirkel och sjöng Happy Birthday medan jag fick avsluta kvällen med en (grymt äcklig) födelsedagsshot.
Min "riktiga" födelsedag började med ett långt och fint mail från pappa, och en liten present (utöver resan hit som var mer än nog) från honom och mamma. På posten kom en osthyvel från Mona och Leif och runt förmiddagen droppade de svenska tjejerna in med Ballerinakakor och fika.
Vi firade som sagt under söndagen. Måndag är en död dag i Wollongong. Jag kände hursomhelst för bio och frågade runt... men fick inget mer än "nej, den filmen har jag redan sett du", "oh, ikväll har jag andra planer, gärna en annan gång", tills jag kapitulerade och gav upp. Köpte lite mat. Tog mig hem. Såg en film på rummet. Rullade tummarna.
Runt fyra hörde Elisabeth och Johnna av sig. Dom ville äta sushi men jag kände mig inte upplagd, hade just ätit. Jag kunde "fundera på saken", och det gjorde jag. Drog på ett par jeans, lite smink och tänkte nåja, varför inte. Sällskap at least. Så vi gick. På vägen möter jag en min förvirrade korridorskompis som mest stirrar på mig, vi utbyter ett par märkliga ord (som mest går ut på att hon undrar vad jag för hemma i korren) innan jag går och möter tjejerna. Strax efter sex kom vi till den japanska restaurangen och då jag kommer in får jag syn på Tess. Hah. Sammanträffande. Jag går tillbaka för att se vilka hon är där med med när Elisabeth hugger tag i min arm och drar mig runt hörnet där jag möter ett fullsatt sushilångbord. Där satt alla mina cirka 15 Kieraviewvänner (Tess, du räknas till en av dom) som allihop sjunger happy birthday så att taket på stället nästan lyfter medan jag mest står och stirrar, och till slut, torkar nån tår. Så fint. Jag anade ingenting. Dom hade planerat allt genom ett "secret event" på facebook öppet för alla utom mig. Jag fick ett kort med söta små kommentarer från allesammans. Tess gav mig ett paket fyllt av svenskt godis inhandlat på IKEA och så på det - sushi och vitt vin.Jag hade den bästa dagen en nybliven 25 åring kan ha.
Saknar er där hemma!
/Marie-halvvägs-till-femtio
suck
Jag är förkyld.
Typiskt.
holy cow
Det ösregnar. Vilken tur att jag packade mitt regnställ.
Jag brukar ställa klockan på extra tidig väckning om morgonarna här i Wollongong. Inte bara för att jag ska komma iväg till skolan innan förmiddagen är över, utan också för att morgonen är den överlägset bästa tiden på dygnet så länge man slipper stressa. Jag tycker om att dra igång min heater, gå ut i vårt småvidriga kök, koka kaffe, läsa nyheter på Internet och surfa planlöst tills jag blir uttråkad. Allt detta innan klockan ens slagit nio (och det räknar jag till ´fortfarade ottan´). Fantastiskt fint, tycker jag.
Nu ska jag gå och fånga en shuttle i ösregnet. Vi åker gröna små gratisbussar till uni som ska gå var tionde minut (vilket aldrig inträffar). Det är insats som gjorts för att minska studenternas bilåkande. Också fantastiskt fint.
Ha en bra dag Sverige!
PS. Jag har börjat anamma lite amerikanska uttryck. Holy cow är ett av dem.
jervis bay
Jag är inte särledes förtjust i småkryp. Mardrömmen vore såklart en av de där monsterspindlarna som antagligen skulle ta död på mig genom sin blotta uppenbarelse, men jag blir tyvärr hispig för mindre. Jag väckte korridoren med mitt småkrypsvrål denna lördagmorgon. Jag upptäckte på väg till toaletten ett gäng myror som campade vid duschlisten. Vid en närmare titt såg jag hur en hel armé av dom marcherade på ett perfekt led mellan fönstret och duschen. Efter vrålet insåg jag att det kanske var en överreaktion och önskade nästan att jag hade något värre än millimeterstora myror att skylla på. Någon minut senare stod jag hursomhelst alldeles uppriven nere i receptionen, redo att packa väskorna och åka hem. Tjejerna där nere ryckte på axlarna, förklarade att myrorna har ett sjukligt behov av fukt (därav duschen) på grund av den torra luften och gav mig en flaska insektsdödande. Jag skulle återkomma om sprayen inte hjälpt. Det är antagligen inte hälsosamt, men jag har duschat mitt rum i insektsspray. Har inte sett till något levande sen dess men är sjukt vaksam. Minst rörelse och jag stelnar till, spärrar upp ögonen och blir alldeles panisk. Så har jag fortsatt hela kvällen.
Jag ska somna nu och glömma denna traumatiska dag för en stund. Imorgon ska jag vara med om någonting betydligt mer trevligt, nämligen Jervis Bay. Jag glädjer mig! Sleep tight.
PS. Osthyveln är en norsk uppfinning, inte svensk, vilket norrmännen är extremt noga med att poängtera. Det kan man ju visserligen förstå. Låt oljelandet Norge få stoltsera med sitt enda innovativa bidrag till världen - ostehøvelen.
time to get serious
Jag skulle egentligen befunnit mig på campus nu. Det spelas rugby och vi skulle dit och stödja hemmalaget för att därefter bli skjutsade till en barberque med fri mat och dricka på Harp här i närheten. Men. Den drömmen gick inte i uppfyllelse. Istället sitter jag hemma med mina nya buddies. Attans, jag visste att det var någonting mer än barberque och stranden som stod på schemat under mitt halvår i Australien.
.
grocery shopping...
I Australien hittar du inte grovt bröd vilket är en svår sak för en svensk fullkornsnörd som jag.
-
Här råder total fetthysteri och varenda produktförpackning är markerad med "low/less fat" eller "99,9 % fat free". Hallå! Världens sjätte största land ligger typ tio år efter i hälsodebatten vilket innebär att den australiensiska befolkningen har grav fettfobi samtidigt som jag måste leta halvt ihjäl mig efter produkter som inte innehåller dubbelt så mycket socker (och normal mängd fett).
-
Jag har ett mjölkpaket med bäst-före-datumet mars 2010 i kylen. Det gör mig en smula misstänksam!
-
Kranvattnet smakar ungefär lika smarrigt som en kallsup i poolen vilket innebär att jag måste lägga 100 spänn på vatten varje månad.
-
Australien har inte upptäckt osthyveln (istället äter man ost med smörgås efter att ha karvat ut centimetertjocka skivor med kniv. Yummie).
-
Jag kan förmodligen göra listan dubbelt så lång, men med risk för att tråka ut er slutar jag här.
.
kontaktuppgifter
75-79 Keira Street
Wollongong NSW 2500
+61(0)40 190 27 48
happy birthday no 2
Det verkar inte bättre än att du får dela med dig av din födelsedag i fortsättningen Martin. Mamma meddelade precis att Alice har blivit storasyster till en liten kille. Han blev ett lejon, precis som sin faster. Yeey!
Grattis!
.
happy birthday
Jag tände mitt lilla ljus på nattduksbordet när jag åt frukost imorse och firade för mig själv att Sverige snart möter dagen då den finaste killen jag vet föddes. Jag tycker det känns så trist att jag inte får vara med i Värmland idag, säga Grattis på 25 årsdagen när du vaknar och äta tårta i trädgården. Ha en underbar dag, älskar dig!
sommar i P1
Ibland vaknar jag upp om helgerna och inser hur mycket jag saknar den svenska sommaren som ni där hemma går och förbannar er över för att den är så dålig och osomrig, men som jag faktiskt går miste om. Då brukar jag sätta igång datorn, klicka in mig på sr:s webbradio bara för att få ligga under täcket en stund och lyssna på Sommar i P1. Och när dom spelar jingeln som man brukade höra om sommarlovsmorgnarna kan man nästan tro att det är svensk sommar utanför fönstret igen. Det gillar jag.
uni life
Jag har snart avverkat min första vecka på Campus. Det har blivit ganska intenstivt eftersom jag bytt kurser cirka fyra gånger. När jag dök upp på Faculty of Commerce för sista gången i onsdags var det rätt uppenbart att dom tröttnat på mig. Marketing management, Strategic management, Organisational analysis, Supply Chain Strategies och Foundations of management står på schemat för tillfället.
I Strategic management föreläser Dr Sim. Han är tre äpplen hög, heter tydligen A B i förnamn och blir så exalterad att han duschar elever på främsta raden i saliv när han får lära ut sina strategic management teorier. Han brinner (!) för sitt ämne och har tydligen själv varit högt uppsatt inom ett flertal stora företag med helt enorma omsätttningar, vilket kan vara svårt att tro när man först ser honom. A B kan verka torr, men rätt vad det är väver han in en liten vits som han skrattar både högt och länge åt.
I Supply Chain Strategies har jag Dr Styger (han inledde med en lektion i uttalet av hans efternamn; scchtyger). Han är ursprungligen britt och anser att supply chain management är nyckeln till all framgång och sågar därför gärna alla teorier som betonar vikten av marketing och "annat trams". Jag har respekt för Styger. Han är stor, han är britt och han verkar ha en millimeterlång stubin. De stackare som släntrade in sent denna föresta föreläsningsdag spände han ögonen i, och då personen nervöst kommit på plats fräste han "are you allright then?!". Skulle vi bryta mot regler skulle han personligen sätta oss på ett flyg hem inom några timmar sa han, och för att påvisa hur bristande de internationella studenternas engelskauttal var bad han ett par asiater, mexikaner och araber ställa sig upp och repetera meningen "the cat sat on the mat" två gånger. Syftet var att förklara vikten av att vi elever räcker upp handen och frågar om vi inte förstår. Vilket ingen någonsin kommer att våga, misstänker jag.
I organisational analysis har jag professor James Reveley. Han är den enda asutraliensiske lärare jag har (den enda med getskägg och långt hår också). Första föreläsningstillfället till ära bar han en gråmelerad kavaj, svarta kavaljbyxor, kornblå skjorta och röd slips. James är mycket troende och drar gärna (lite för ofta) paralleller till Bibeln i våra handouts, han var exempelvis noga med att poängtera att alla teorier som lärs ut under kursen faktiskt (!) kan appliceras på kyrkliga organisationer.
I slutet på veckan sprang jag på Tess, en ny svensk tjej, på campus. Jag har även hunnit träffa Sara som är här för andra terminen nu. I fredags gick vi tre svenskar ut och åt thailändskt, mycket trevligt. Efter det visade Tess oss sin helt fantastiska lägenhet som hon delade med tre andra roomies. Deras balkong var större än mitt rum! Inte okej. Där kommer vi förhoppningsvis hinna hänga en del. Nu ska jag försöka få liv i korridoren och få någon att komma med mig till stranden. Later.
g´day mate
Igår tog satte vi oss på en skranglig liten buss och begav oss ut på en coastal tour där vi fick se ett par av Wollongongs finaste stränder, varav en i utkanten av världens näst äldsta nationalpark. Jag önskade att jag fick en bild på något mer exotiskt djur än en fiskmås, men tyvärr, inte denna gång. Helt fantastiskt vackert hursomhelst. Vi fick även åka upp till Mount Keira med utsikt över hela Wollongong. På hemvägen hamnade jag bredvid min italienske vän Alberto (hur ofta får man en vän med det namnet). Han är en liten stjärna som alltid pratar framtidsdrömmar och som för det mesta springer omkring i converse och ett par svenska Cheap Mondays. Vi somnade rätt snart men vaknade upp igen då chauffören drog igång Hotel California på väg ner från Bald Hill med utsikt över solnedgången. Då kände man återigen att - just det, det här är anledningen till att människor kallar Australien för paradiset på jorden.
Ikväll har vi spelat poker och gruvat oss över att allvaret börjar imorgon. Min första föreläsning börjar klockan 10.30 så jag bör antagligen gå och lägga mig nu. Jag har det bra här. Jag börjar på allvar känna att Australien var ett bra beslut. Jag saknar er fortfarande hursomhelst. Vi hörs snart igen. Sleep tight.
.
coastal tour
min cell
Jag vet inte vem som fick i uppgift att planera våra sextonkvadratare, men den personen borde antagligen ta sig en funderara på om han/hon hamnat inom rätt yrkeskategori. Jag var inte direkt stabil då jag kom hit klockan halv tolv förra fredagen, och mitt rum gjorde inte saken bättre. Vi har alltså blå heltäckningsmatta (jag vill inte veta hur många studenter som slitit den med hälsan innan mig), gula tegelväggar och möbler i björk. Lyckligtvis har jag en vit vägg intill sängen och slipper, till skillnad från de norska tjejerna, gnugga mig mot en tegelvägg i sömnen.
Igår gjorde jag dock slag i saken och gav mig ut på en shoppingrunda. Jag framkallade foton, köpte stearinljus, fotoram, ljushållare, handdukar, krokar och lite annat krafs. Jag säger inte att det blev en helomvändning, still the same room, men helt klart mer lätt att överleva. Jag kan nog till och med nästan trivas här inne under mina resterande 3,5 månader.
Desto trevligare är utsikten utanför rummet, här ser ni utsikten 5 minuter härifrån
fina ni
heater
Kort update. Jag har köpt en heater vilket innebär att jag kan värma upp min lilla cell till en helt acceptabel temperaturnivå. Jag har sett, eller nä...jag har upplevt stranden för första gången. Vilken grej. Jag har sprungit på en pelikan, mitt vid strandkanten och vaknade imorse upp kl 8.30 av att en vilt främmande människa stormade in i mitt rum och vrålade housekeeping (men det får man inte lov att klaga på, I guess). Dessutom har jag för första gången i mitt liv provat på cricket som anordnades utav vår överentusiastiske lekledare här på Keiraview. Lekledare är nog inte hans titel, men den är hursomhelst mest passande. Annars, en hel del nytt, men som inte kommer med här idag. Klockan är 22.30 (14.30 hos er), vi har haft 20 grader och solsken. Bedtime. Over and out.
.
jetlagged
Resan gick otroligt smidigt, närapå ingen turbulens, allting enligt tidsplanen (det stod delayed bakom Malaysian Airlines flight som jag tänkt åka med från början såg jag vid incheckningen på Arlanda) och jag insåg att svenska flygbolag ligger efter vad gäller flygservice. Jag såg totalt fem filmer, fick välja mat från en meny (trerätters) och hörlurar & dricka försågs vi med i mängder, gratis (även alkohol till min grannes stora förtjusning). Mellan andra och tredje filmen bytte flygvärdinnorna om från thailändska dräkter till europeisk flygvärdinneoutfit och då vi lom till Bangkok (mitt i soluppgången) satt jag praktiskt taget bara och väntade medan jag försökte hålla ögonen öppna. Thailand - Sydney resan gick helt klart snabbast. Väl framme hade jag lite problem med att hitta min chaufför som var försenad, men efter många om och men dök han upp - Mike, som med sin härliga australiensiska berättade om de allra värsta sorternas spindlar och ormar som jag kan tänkas stöta på under min tid i Wollongong.
Omkring 23.30 australiensisk tid var jag framme på Keiraview där min rumsgranne Serge checkade in mig. Jag fick nyckel till mitt svinkalla, extremt lilla rum. Det blev en varm dusch och i säng på fastande mage med en extrem hemlängtan. Idag har jag dock med lite hjälp från Serge lyckats fylla på mitt kylskåp, köpa adaptrar (uttagen är annorlunda här), en varm tröja, Internetkabel och ett telefonkort. Klockan 18 ordnar Keiraview en barberque som jag ska göra mig färdig för nu, det skall vara en icebreaker för oss som bor här. Klockan är fem och solen har börjat gå ned. Märkligt. Ha det bra alla ni där hemma, jag saknar er!
Kram från Australien
scandic
Igår kväll styrde M och jag mot Stockholm. Tanken var att vi skulle åka in till centrum och shoppa en stund innan vi begav oss mot Vaxholm för att övernatta. När vi parkerat utanför Scandic Park framför Humlegården förstod jag dock att planen var en helt annan. Mina två sista dagar i Sverige har bestått av extremt fint väder, en rundvandring i centrala Sthlm, hotellvistelse, supergod mat och hotellfrukost. Dessutom hann vi träffa Frida, Ida, Fredrik och Jonas för en sista fika. Trots att detta gör det tusen gånger sorgligare och jobbigare att åka till Arlanda idag kunde jag inte blivit mer nöjd med helgen.
.
Om jag inte kommer åt Internet på Arlanda så: Hej då Sverige, vi hörs down under!
(De små bilderna är klickbara)
