Student no. 3731327

Ikväll går jag på min sista lecture. I förmiddags tuggade jag mig igenom min sista tutorial och efter morgonens presentation blev jag officiellt klar med terminens alla assigments, essays och presentationer. Det känns som jag kom hit igår så det är svårt för mig att ta in att terminen faktiskt är över.

En nyhet är också att nyår i Sydney visade sig vara omöjligt eftersom alla svennar bokat upp sig på alla flighter från Bangkok - Sthlm mellan 2-16 januari. Nytt hemkomstdatum är därför 31 december. Nu: Ut på jakt efter en billig outfit, jag ska vara hippie på morgondagens harbour cruise. Yay.

Jag trodde mitt läsarantal nått botten vid det här laget. Fick lite ont i hjärtat när jag kollade läsarstatistiken och såg att så inte alls var fallet. Ni klickar er fortfarande hit och konstaterar "same old, same old" antar jag. Förlåt. Nu fick jag dåligt samvete och ska definitivt (försöka) bättra mig.

Jag har fått lite klagomål på mitt bloggande. Eller mitt icke-bloggande snarare. Imorse gick jag upp 30 min tidigare för att hinna med ett inlägg efter frukost. Irriterande nog utför de flesta sajter sina underhåll under svensk nattetid har jag upptäckt. Imorse låg blogg.se sajten (OCH facebook) nere, vilket innebär att mitt försök blev dödfött. Inget bloggande, inget facebook.

Här närmar det sig finals. Jag har min sista uppgift på torsdag, och sedan är jag fri från lektioner, tutorials och assignments för gott här på UOW. Men som sagt, tre finals ligger framför mig. Inom loppet av två veckor ska jag skriva exams som motsvarar 50% av alla mina sammanlagda kurspoäng. Ingenting jag är van vid. Jag gruvar mig en smula. Men det är ju ingen nyhet i min värld. Hej och välkommen tillbaka, tentaångest.

Tanken med mitt roadtrip inlägg nedan var att det skulle bli början på en lång följetong. Så blev det inte riktigt. Vi får se om jag har tid att fortsätta senare, men just nu är jag upptagen med nuet. Det är snart dags för hemresa enligt min biljett, men jag har snickrat ihop en liten reservplan. Jag insåg att jag mer eller mindre bara skulle hinna skriva finals och åka på en kort resa med M innan det var dags för hemfärd. Inte ok. Medan mina vänner här satt och planerade nyår satt jag mest och led över att jag skulle missa alltsammans. Den nya planen innefattar därför ett eventuellt nyårsfirande i Sydney. Det innebär att jag får sakna er där hemma lite längre, men det kommer fler nyårsaftnar, kanske bara en där jag får möjligheten att fira i Sydney.

På fredag åker vi från Keiraview till Sydney. Det har anordnats en harbour cruise för oss vilket innebär att vi tillsammans med Koolobong (en grannaccomodation, med ett oerhört fult namn) skall kliva på en enorm båt (med dansgolv, öppet däck och bar) och cruisa runt utanför Sydneys hamn en hel kväll.

Well, det här blev en liten start på mitt återupptagna bloggande! Hade klockan inte varit nära midnatt hade jag skrivit mer. Ni får trösta er med att mitt icke bloggande är ett tecken på hur bra jag har det. Jag älskar Australien. Ska försöka att älska Australien och blogga i fortsättningen dock. Ha en bra dag Sverige. Natti.

Hemma igen.

Jag glömde bort verkligheten för ett tag och att vara tillbaka känns nästan mer overkligt än verkligt. En ordentlig säng, riktig mat och en varm dusch är drömmen efter elva dagars campande i Australien, men att inte vakna upp i vårt ´community tent´ i morse kändes sorgligt. Även om alla inte varit bästa vänner 24/7 så har vi under majoriteten av tiden haft så roligt att det nästan gör ont att tänka tillbaka på det. Jag är imponerad över hur tio så olika personer faktiskt lyckades organisera en elva dagars roadtrip under camping förhållanden.

Jag mår bra! Jag kom hem med ett par blåmärken och några myggbett, i övrigt har jag mått som jag borde hela resan igenom.

Klockan 7.10, fredag den 25e möttes vi tjejer upp i Keiraview receptionen. Min nya ryggsäck vägde mer än jag själv och halvvägs till Wollongongs tågstation hade jag mjölksyra. Mot alla odds var jag inte värst. Johnnas monster till väska vägde mer än hela Keiraview gänget tillsammans såg varje morgon ut att ha spytt upp sin packning över vår camping.

Vi hann i god tid till Wollongong tågstation. Vi åkte till Central station där vi bytte till tåget som tog oss till Kings Cross, centrala Sydney, där Elisabeth, Johnna och jag mötte upp en australiensisk kille som sålde sin begagnade surfbräda. Efter en lunch på Subway plockade upp våra Ford Station Wagons. Johnna (kanadensiska), Michelle (kanadensiska), Elisabeth (norska) och jag hamnade i den gråa modellen och dessa tre tjejer blev mitt bilcrew hela resan igenom vilket jag var extremt nöjd över. Även om jag försökte att inte hyperventilera och få panik så fruktade jag för mitt liv under de första kilometrarna på vänster sida av vägen, jag var livrädd. Trafiken var tung, filerna och skyltarna förvirrande och som på reflex ryckte det för mycket i Johnnas vänster arm vilket innebar att vi de första hundra metrarna låg alldeles för långt ut i vänster kant. Samtidigt satt vi och såg på hur tjejerna i bilen framför oss slog in vänster backspegel då de kysste sidan av en passerande lastbil. Rondellerna var fruktansvärda under de två första dagarna och det tog tjejerna fyra dagar att inte förväxla blinkersen med vindrutetorkarna. Bortsett från detta gick bilkörandet fantastiskt bra. Johanna fungerade som en levande GPS med sitt lokalsinne. Vi tog under veckans gång slut på batterierna i våra fyra Mp3 spelare och blev exakterade så fort vi kom över en perfekt roadtrip sång som vi skrålade till. Vi åkte vilse max två gånger och vi fick se allt ifrån tropiska skogar och ökenlandskap till öppna boskapslandskap och vackra stränder.

Vi mötte upp killarna samma kväll på Ozzie Pozzie hotell i Port McQuire. Vi älskade det stället. Jag och mitt bilcrew delade ett fembäddsrum med våningssängar och innan vi stupade i säng på grund av utmattning satt vi på innergården och drack ett par öl, såg på stjärnhimlen, nöjda över att ha överlevt vår första dag på de Australiensiska vägarna.

Nu drar jag på springbreak, i elva dagar. Jag har köpt tidernas största ryggsäck (för hutlöst mycket pengar, tack och hej säger vi till resekassan). Ledsen att hej då inlägget inte blir längre än såhär, men hör av mig när jag tillbaka! Kram mina vänner!

PS. Gör mig glad och posta massor med kommentarer som jag kan glädja mig åt när jag kommer ´hem´, kommer antagligen behöva det!

A dust storm turns Sydney a dramatic red before mellowing to an impermeable golden haze unlike anything ever seen before. Dr John Leys, principal research scientist with the NSW Department of Climate Change and Water, said initial estimates showed the dust plume stretched 600 kilometres along the NSW coast from Sydney to the Queensland border this morning, dumping up to 75,000 tonnes of dust per hour into the Tasman Sea.

När vi vaknade upp imorse var himlen alldeles röd orange och gatorna täckta av rött puder. Tydligen den värsta ´sandstormen´ på 40 år. Intressant, helt klart.

Jag har, som ni kanske märkt, varit lite stressad de senaste två veckorna. Jag fick nån form av skolshock - alla uppgifter, test och midterms var ju tvungna att inträffa precis samtidigt. Igår skrev jag marketing management test no. 2 innan jag lämnade in mitt research project i strategic managament. Vet ni vad det innebär? Att mer än halva terminen har gått och att allt som skulle vara klart innan springbreak faktiskt är klart. Jag tänkte unna mig en liten paus nu. Hopp & lek.

Prognosen stämde, när jag kom ut på köksbalkongen i morse var himlen klarblå och luften alldeles ljummen vilket fick mig att mimade fram ett litet lyckorop (eftersom jag var uppe klockan 7 och inte ville väcka någon). Vi har med andra ord spenderat hela dagen nere på stranden, denna gången med solskydd, faktor 30. Jag har badat i dom helt vilda vågorna på Wollongong beach (och lyckades bli träffad i magen av en surfbräda på vägen ut). Första doppet i Stilla Havet. Halvvägs ut hade jag tappat känseln i fötterna och jag hissnade så hårt att jag tappade andan och var alldeles anfådd. Men i kom jag, mycket tack vare Tess beslutsamhet.

Jag har fått färg idag. Jag börjar gå från genomskinlig till solbränd light. Jag mötte Karen (som rätt ofta fäller märkliga kommentarer har jag märkt) i köket där hon förklarade exakt hur solbränd hon tyckte jag blivit.

K: "Oh, you´re so tanned"
Jag (glad): "Really? Ah, that´s exactly what I wanted to hear..."
K (blir jättexalterad): "Yeah, soo tanned. You know what, when I look at you, all I can see is your eyes, that´s how tanned you are.."

Haha. Det var ju en mild överdrift, jag har inte förvandlats till en kameleont. Uppskattar hennes effort dock. Sitter just och sippar på en kaffe och tänkte flumma igenom ett par artiklar innan vi rundar av dagen med australiensiska Idol (att höra Idol jingeln och inte sitta hemma i Umeå framför TV:n med Martin en fredagkväll i ett snöigt Umeå gjorde mig alldeles förvirrad de första gångerna, haha nörd-Marie) framför plasman en trappa ned. Later. 

Det var dagar som den här jag såg framför mig när jag tänkte Australien för ett halvår sen. 

Jag satt på spinningscykeln kl 8.30 imorse. Efter en dusch lagade vi gemensam lyxfrukost med färsk frukt, omelett, nygräddade pankakor och bryggkaffe innan vi satte av mot stranden. Där har vi legat precis hela dagen innan vi knallade hemåt med varsin flaska vitt.
.

 

Imorgon ska det visst bli ännu varmare, 28 grader och beachtime.

Helt slut.

Den här veckan tog kål på mig (okej, fullt så allvarligt är det inte men Australien har alldeles för mycket utöver skolarbete som lockar). Har hursomhelst rivstartat med nästa projekt - mitt research project i strategic management. Jag hade en plan som jag vädrade med AB (jo, det är ju som sagt hans namn) på lektionen igår, men jag kände inte att responsen var nå vidare positiv, i ren protest ägnade jag dagen åt att helt byta syfte och inriktning.

Jag: Hi, I was just wondering if I could ask you about my assignment?
AB (ser ut som sju svåra år): Well, you know, you know, you know (detta upprepar han alltid tvångsmässigt i varje mening) if you haven´t started yet - that´s up to you... you know!
Jag: Well, I have started, I just wanted your opinon the idea I have, and the work I´ve done soo far

AB: Rusar iväg för att möblera om bänkarna längst bak i klassrummet medan jag förvåntat står kvar och undrar om det var ett end of discussion statement tills jag hör honom mumla; "well, I can´t talk to you if you´re standing over there, you know, you know, that´s very hard, you know". Resten av diskussionen fortsätter medan jag rusar efter AB i hans ommöbleringsarbete.

AB: It gets, you know, you know, too broad, every company has this thing you´re focusing on you know *vrålskrattar*. How are you going to manage all this you think, you know?
AB: *tyst*
Jag (som antar att han pratat klart): So you want...
AB: Let me finish!
Jag: Oh, sorry!
AB: Yeh, you know, you know *tyst* it gets too broad!
Jag (väntar ut pausen dubbelt så länge och försöker igen): So you want me to specify the question?

Och ja, det var det AB ville! Nu har jag som sagt lagt ner min ursprungliga frågeställning, gått över till en ny och sett till att vara specifik. Efter 5 kilometers jogg på gymmet klockan 8 imorse begav jag mig till skolan för 8 timmars artikel research. Det får vara nog för idag, nu blir det Keiraview filmkväll en trappa ner. Sweet.

Jag vet!

Mina blogginlägg är inte särskilt frekventa. Det är inte så lätt, ni får helt enkelt uppskatta mindre frekventa efforts (som nu när jag klockan 00:10 faktiskt tänker på er och skriver ett inlägg trots mitt tidiga tutorialprov imorgon). Jag är inte bara usel dock, jag kammade nämligen hem ett riktigt sweet high distinction (betyg) på förra veckans exam. Det blev min tröst innan jag gick och skrev dagens exam. Efter mitt prov imorgon ska jag gå och fira med...en sushi eller nåt innan jag hugger in på min strategic management inlämning. Oh yes.

Well. Klockan 00:10 som sagt. Jag behöver ladda batterierna, det ska jag göra i mina nya lakan, som jag fick ärva av Tess, som ärvt dom av sina norska ex-roomies och vem dom ärvt av vill jag inte veta. Sleep tight. 

Från och med den 25 september till och med 5e oktober är vi ägare till två röda Ford Station Wagons vilket innebär att vi är set för vår Golden coast road trip (som kommer att täcka sträckan från Sydney - Bryon Bay - Surfers Paradise - Brisbane).
.

Dag ett har vi (åtta grymt peppade tjejer) sängar bokade på Ozzie Pozzie hostel i Port MacQuarie, cirka fyra timmar och 45 minuter utanför Sydney. Klockan 10 lämnar vi Sydney och styr mot Port MacQuarie där hostelet lånar ut boogie boards gratis, och hyr ut cyklar för $5. Dag två beger vi oss till Byron Bay, en cirka sex timmar lång bildfärd med ett par pauser för lite sol. bad och surfande på vägen. Kvällen kommer vi spendera i Byron Bay där vi tänkt campa till dag fyra innan vi lämnar Byron Bay för Surfer's Paradise en halvtimmes bilfärd därifrån. 

                                                                .

Nattcamping/hostell följer i Surfer's Paradise till och med dag sex då vi fortsätter vidare från Surfer's Paradise till Brisbane (två timmars bilfärd) där vi stannar till dag nio innan vi fortsätter till Coff's Harbour, cirka fem timmars bilfärd. Dag tio beger vi oss från Coff's Harbour till Port Stephens (cirka 4,5 timmar) där gruppens hygien får avgöra om vi spenderar sista natten i tält eller på hostel (hmm, svårt val). Vår elfte och sista dag (5 oktober), beger vi oss slutligen från Port Stephens tillbaka till Sydney där vi lämnar tillbaka våra Fords på Kings Cross innan vi sätter oss på tåget hem till Wollongong.

Excited? Mhm!

Yep.

Det är ju inte helt lätt att hålla sin lilla hydda i form när 1, mat är en del av huvudaktiviteterna på ett utbyte i Aus och 2, man inte får vistas själv utomhus efter det blivit mörkt (kl 18ish) och det råkar vara enda gången då man faktiskt har tid att gå ut och jogga. 

Tess gav mig ett tre dagars buddy-pass på Fitness first, sedan var jag hooked. Knallade dit igår för att ha en möte med Mr Alex om villkor och priser (när man bokar möte vet man på förhand att det kommer bli dyrt och komplicerat). Alex började något förutsägbart att redogöra för fitness first oändliga fördelar. Sedan försvann leendet och Alex bläddrade fram prislistan. Okej, så inte nog med att stället har en joining fee på $150, på det har man lagt en admin fee $70 (ja, det måste ju vara för att det ska bli möjligt att finansiera den extremt kompetente snubben som sitter bakom disken och säger "hey how your doin´?" medan vi drar våra passerkort). Så jag drog på min bekymrade min tillbaka, och förklarade att sådana utlägg inte var rimliga för en student som mig, och att det var synd på ett så himla fint gym men att jag fick tacka för mig och se mig om i Wollongong. Haha, got him! Han sprang in och ordade med sin boss som för dagen kunde dra av $100 dollar från joining fee´n eftersom de ändå hade en satsning som gick ut på att rekrytera fler medlemmar för tillfället.

Jag kom därifrån med ett löfte om att medlemskap från idag tills 17 nov för 1800 kronor, inklusive privata sessions med en personlig tränare. Nu mina vänner är det dags för Australien Beach 2009.

Torsdagen är värsta dagen på schemat (som man faktiskt spikar ihop själv här i Wollongong). Två tidiga tutorials och så tre härliga timmar strategic management som slutar 20.30 på det. Nu är klockan ett och jag har gjort en outline för kommande inlämningsuppgift samt lagt upp en strategi för hur jag ska maximera mitt tentapluggande inför kommande onsdag. Det till ljudet av mina mest festtappra korrekompisars köksgalej. Jobba, någon måste göra det också. Nu, sängen. Peace out.

Hittade länken som Sara snubblade över på University of Wollongongs hemsida idag, det tycks inte vara var dag som uow får high-level Swedish University visits. Jag fick en inbjudan till tillställningen men hade dessvärre en midterm exam att ta hand om. Jag skulle representera Umeå och inspirera australiensiska studenter som var intresserade av ett utbyte hos "oss". Tråkigt nog missade jag chansen. University of Wollongong kan rulla ihop röda mattan nu, Ume-folket har antagligen åkt hem igen.