gästinlägg

Jag skickade ett mess till dig sent den 17:e, vet inte om du har kvar ditt gamla nallenummer dock. Det var roligt att läsa om ditt trevliga födelsedagsfirande, ni verkar vara ett gott gäng.

Som du kanske vet har jag och sara haft vissa svårigheter med att finna ett bra namn till din nykomna brorson. Det verkar dock som att vi kommit fram till ett passande nu.

Jag spenderade din 25-årsdag sittande på ett 4 timmar långt uppstartsmöte. Det slank ner några koppar kaffe och det kan väl hänt att tankarna gled iväg på andra saker än på det som chefen slängt på OH-apparaten. Det kan också hänt att jag skickat ett eller två, av många, namnförslag över mobilen till sara. Efter ett tag satt jag och bläddrade planlöst i kalendern varvid det aktuella datumet, 17:e aug bläddrades fram. Under datumet stod ett par namn, jag fastnade för ett; Valter. Nytt förslag skickades till Sara. Svaret skiljde sig något från de tidigare: "Jättefint".

Jag antar att du, med din födelsedag har bidragit till Valters namn. Vi tackar så mycket för hjälpen =) Det är också möjligt att min chef´s tråkiga OH-blad kan ha bidragit men låt oss enas om det var ditt födelsedatum som fick fälla avgörandet.

Ha det så gott, och grattis igen!
Andreas, Sara, Alice och Valter.


PS: Vi går liksom public med namnet på din blogg, så det blir väl här som alla tyckanden kommer. Hoppas du inte misstycker. =)


Välkommen till familjen Valter, faster misstycker inte att det görs public på bloggen, tvärtom.. Alice och Valter, yes, jag gillar det redan!


senaste nytt

Jag gjorde en deal med mig själv när jag vaknade imorse - ingen frukost innan jag läst veckans två kapitel ur Strategic managemnet, vilket kanske var kanske lite att ta i med tanke på att risken är att man svälter ihjäl efter ett. Strategic management är den boken i min kurssamling som man gruvar sig för att ta fram. Den är så tung och tjock att axelbandet på min väska har gett upp och så tråkig att jag börjar fundera på om jag har svåra koncentrationssvårigheter. Efter att ha läst första kapitlet kom jag fram till att skumläsning är en bra en strategi. Ytterligare ett halv kapitel senare var jag övertygad om att allt det viktiga framkom i första delen av varje stycke vilket innebar att jag kunde skippa de resterande sjuttio procenten av alla stycken. Här sitter jag, klockan är lunchtid och jag har redan läst två kapitel ut strategic mangement! Nästa projekt är att fylla kylskåpet. När jag stod där ute i köket och ojade mig över mitt tomma kylskåp (det är fysisk tortyr att bära hem en veckoranson mat från Woolworth) berättar att Daniel att han gått och köpt sig en bil. Jag blev plötsligt extremt tacksam för att vi bor vägg i vägg och för att han handlar cirka 5 dagar i veckan. Fortfarande en smula förundrad över att man som utbytesstudent Australien bestämmer sig för att investera i en bil, men så kommer han ju från University of Mannheim också, säkert ingen big deal.

Igår bestämde Tess, Sara och jag oss för att göra verklighet av vårt lilla projekt - en kräftskiva. Vi smed planer över en lunch i solen på uni och gick sedan till biblioteket och skapade ett facebook event där vi bjöd in alla de 17 norskar och svenskar (utöver oss själva) som vi på varsitt håll lärt känna i Wollongong. Sen hur mycket svenskt och hur mycket kräftskiva det blir av det hela är oklart med tanke på att 90 procet av sällskapet kommer bestå av norrmän (som mest höjer på ögonbrynen när vi försöker beskriva hur det hela går till: vi har alltså fula partyhattar, haklappar och äter kräftor runt ett långbord medan vi sjunger svenska snapsvisor tills vi blir hesa, jätteroligt, verkligen!) och då kräftorna i värsta fall uteblir (men vi ska göra allt i vår makt för att förhindra det). På söndag smäller det!

I förrgår klädde vi på Keiraview upp oss tillsammans för första gången. Det hör till en årlig tradition att ledningen  bjuder oss på commencement dinner nere i hamnen. Jag insåg inte hur fancy det var förrän vi kom dit och bjöd på trerätters med utsikt över havet (restaurangen låg mer eller mindre i havet), hamnen, båtarna och förbisimmande pelikaner. Vi fick en meny utan priser, men jag fick höra att det är en restaurang som man normalt inte har råd att gå till mer än en gång under sin utbytestid.



Ikväll blir det bio!

presents presents

Hahaa.

Hade precis läst dagens två tradiga kapitel ur Marketing Management innan jag belönade mig själv med att gå ned till receptionen och hämta ut två nya paket. Det ena från Fia, Frida och Ida innehållande ett handskrivet brev (mitt första sedan jag kom hit Fia, jag har läst det två gånger och tänkte läsa det en gång till innan läggdags), en osthyvel och min favoritchoklad med mintsmak. Det andra från Martin innehållande grattis-kort och mer godis. Lakrisal, yay. Lycklig som en liten barnunge. Jag inser att jag nu har två osthyvlar, och att mina korrvänner avundsjukt kommer att snegla på min dubbla uppsättning, kanske till och med förvänta sig att jag ska ge bort en. In their dreams, jag älskar båda mina osthyvlar och tänker slita ut dom med varannan-gång-tekniken. Är någon riktigt snäll går det kanske fint att låna. Nån gång.

Tack! Ni är dom bästa! Jag sätter offeciellt punkt för min 25 års dag nu. Den är fulländad.


facebook notifications

"Somebody has just compared you to its other friends." Good to know. Facebook alltså, så mycket bra grejer.

happy b-day

Ahh.

Idag blir alltså lilla jag 25 år gammal. Ett kvarts sekel som mina vänner i Australien mer än gärna påminner mig om. Hu. Vi valde att fira på Australiens stora utedag - söndan. Vi började kvällen på Keiraview och avslutade den på Harp. Det skämtades en hel del om min åldersnöja (jo, här på Keiraview är jag faktiskt gammal). Jag döptes för ett tag om till ´grandmá´ och Damian berättade att han mer än gärna följde med mig på bingo nån dag. Hö hö. Det var en glad kväll, och då jag kom tillbaka från toaletten strax efter tolvslaget, lagom till Harp tänt lamporna för stängning, stod de alla där i en stor cirkel och sjöng Happy Birthday medan jag fick avsluta kvällen med en (grymt äcklig) födelsedagsshot.

Min "riktiga" födelsedag började med ett långt och fint mail från pappa, och en liten present (utöver resan hit som var mer än nog) från honom och mamma. På posten kom en osthyvel från Mona och Leif och runt förmiddagen droppade de svenska tjejerna in med Ballerinakakor och fika.

Vi firade som sagt under söndagen. Måndag är en död dag i Wollongong. Jag kände hursomhelst för bio och frågade runt... men fick inget mer än "nej, den filmen har jag redan sett du", "oh, ikväll har jag andra planer, gärna en annan gång", tills jag kapitulerade och gav upp. Köpte lite mat. Tog mig hem. Såg en film på rummet. Rullade tummarna.

Runt fyra hörde Elisabeth och Johnna av sig. Dom ville äta sushi men jag kände mig inte upplagd, hade just ätit. Jag kunde "fundera på saken", och det gjorde jag. Drog på ett par jeans, lite smink och tänkte nåja, varför inte. Sällskap at least. Så vi gick. På vägen möter jag en min förvirrade korridorskompis som mest stirrar på mig, vi utbyter ett par märkliga ord (som mest går ut på att hon undrar vad jag för hemma i korren) innan jag går och möter tjejerna. Strax efter sex kom vi till den japanska restaurangen och då jag kommer in får jag syn på Tess. Hah. Sammanträffande. Jag går tillbaka för att se vilka hon är där med med när Elisabeth hugger tag i min arm och drar mig runt hörnet där jag möter ett fullsatt sushilångbord. Där satt alla mina cirka 15 Kieraviewvänner (Tess, du räknas till en av dom) som allihop sjunger happy birthday så att taket på stället nästan lyfter medan jag mest står och stirrar, och till slut, torkar nån tår. Så fint. Jag anade ingenting. Dom hade planerat allt genom ett "secret event" på facebook öppet för alla utom mig. Jag fick ett kort med söta små kommentarer från allesammans. Tess gav mig ett paket fyllt av svenskt godis inhandlat på IKEA och så på det - sushi och vitt vin.Jag hade den bästa dagen en nybliven 25 åring kan ha.

Saknar er där hemma!

/Marie-halvvägs-till-femtio




suck

Jag är förkyld.


Typiskt.


holy cow

Det ösregnar. Vilken tur att jag packade mitt regnställ.

Jag brukar ställa klockan på extra tidig väckning om morgonarna här i Wollongong. Inte bara för att jag ska komma iväg till skolan innan förmiddagen är över, utan också för att morgonen är den överlägset bästa tiden på dygnet så länge man slipper stressa. Jag tycker om att dra igång min heater, gå ut i vårt småvidriga kök, koka kaffe, läsa nyheter på Internet och surfa planlöst tills jag blir uttråkad. Allt detta innan klockan ens slagit nio (och det räknar jag till ´fortfarade ottan´). Fantastiskt fint, tycker jag.

Nu ska jag gå och fånga en shuttle i ösregnet. Vi åker gröna små gratisbussar till uni som ska gå var tionde minut (vilket aldrig inträffar). Det är insats som gjorts för att minska studenternas bilåkande. Också fantastiskt fint.

Ha en bra dag Sverige!

PS. Jag har börjat anamma lite amerikanska uttryck. Holy cow är ett av dem.


jervis bay

Jag är inte särledes förtjust i småkryp. Mardrömmen vore såklart en av de där monsterspindlarna som antagligen skulle ta död på mig genom sin blotta uppenbarelse, men jag blir tyvärr hispig för mindre. Jag väckte korridoren med mitt småkrypsvrål denna lördagmorgon. Jag upptäckte på väg till toaletten ett gäng myror som campade vid duschlisten. Vid en närmare titt såg jag hur en hel armé av dom marcherade på ett perfekt led mellan fönstret och duschen. Efter vrålet insåg jag att det kanske var en överreaktion och önskade nästan att jag hade något värre än millimeterstora myror att skylla på. Någon minut senare stod jag hursomhelst alldeles uppriven nere i receptionen, redo att packa väskorna och åka hem. Tjejerna där nere ryckte på axlarna, förklarade att myrorna har ett sjukligt behov av fukt (därav duschen) på grund av den torra luften och gav mig en flaska insektsdödande. Jag skulle återkomma om sprayen inte hjälpt. Det är antagligen inte hälsosamt, men jag har duschat mitt rum i insektsspray. Har inte sett till något levande sen dess men är sjukt vaksam. Minst rörelse och jag stelnar till, spärrar upp ögonen och blir alldeles panisk. Så har jag fortsatt hela kvällen.

Jag ska somna nu och glömma denna traumatiska dag för en stund. Imorgon ska jag vara med om någonting betydligt mer trevligt, nämligen Jervis Bay. Jag glädjer mig! Sleep tight.


PS. Osthyveln är en norsk uppfinning, inte svensk, vilket norrmännen är extremt noga med att poängtera. Det kan man ju visserligen förstå. Låt oljelandet Norge få stoltsera med sitt enda innovativa bidrag till världen - ostehøvelen.


time to get serious

Jag skulle egentligen befunnit mig på campus nu. Det spelas rugby och vi skulle dit och stödja hemmalaget för att därefter bli skjutsade till en barberque med fri mat och dricka på Harp här i närheten. Men. Den drömmen gick inte i uppfyllelse. Istället sitter jag hemma med mina nya buddies. Attans, jag visste att det var någonting mer än barberque och stranden som stod på schemat under mitt halvår i Australien.
.


grocery shopping...

I Australien hittar du inte grovt bröd vilket är en svår sak för en svensk fullkornsnörd som jag.
-
Här råder total fetthysteri och varenda produktförpackning är markerad med "low/less fat" eller "99,9 % fat free". Hallå! Världens sjätte största land ligger typ tio år efter i hälsodebatten vilket innebär att den australiensiska befolkningen har grav fettfobi samtidigt som jag måste leta halvt ihjäl mig efter produkter som inte innehåller dubbelt så mycket socker (och normal mängd fett).
-
Jag har ett mjölkpaket med bäst-före-datumet mars 2010 i kylen. Det gör mig en smula misstänksam!
-
Kranvattnet smakar ungefär lika smarrigt som en kallsup i poolen vilket innebär att jag måste lägga 100 spänn på vatten varje månad.
-
Australien har inte upptäckt osthyveln (istället äter man ost med smörgås efter att ha karvat ut centimetertjocka skivor med kniv. Yummie).
-
Jag kan förmodligen göra listan dubbelt så lång, men med risk för att tråka ut er slutar jag här.
.





kontaktuppgifter


75-79 Keira Street
Wollongong NSW 2500

+61(0)40 190 27 48


happy birthday no 2

Det verkar inte bättre än att du får dela med dig av din födelsedag i fortsättningen Martin. Mamma meddelade precis att Alice har blivit storasyster till en liten kille. Han blev ett lejon, precis som sin faster. Yeey!
Grattis!
.




happy birthday

Jag tände mitt lilla ljus på nattduksbordet när jag åt frukost imorse och firade för mig själv att Sverige snart möter dagen då den finaste killen jag vet föddes. Jag tycker det känns så trist att jag inte får vara med i Värmland idag, säga Grattis på 25 årsdagen när du vaknar och äta tårta i trädgården. Ha en underbar dag, älskar dig!


sommar i P1

Ibland vaknar jag upp om helgerna och inser hur mycket jag saknar den svenska sommaren som ni där hemma går och förbannar er över för att den är så dålig och osomrig, men som jag faktiskt går miste om. Då brukar jag sätta igång datorn, klicka in mig på sr:s webbradio bara för att få ligga under täcket en stund och lyssna på Sommar i P1. Och när dom spelar jingeln som man brukade höra om sommarlovsmorgnarna kan man nästan tro att det är svensk sommar utanför fönstret igen. Det gillar jag.


uni life

Jag måste inleda detta inlägget med att ge en eloge till älskade mamma som slår rekord i långa bloggkommentarer (kan ha lite att göra med att du byter rad efter varannan mening mamma, men iallafall). Blir lika glad varje gång.

Jag har snart avverkat min första vecka på Campus. Det har blivit ganska intenstivt eftersom jag bytt kurser cirka fyra gånger. När jag dök upp på Faculty of Commerce för sista gången i onsdags var det rätt uppenbart att dom tröttnat på mig. Marketing management, Strategic management, Organisational analysis, Supply Chain Strategies och Foundations of management står på schemat för tillfället.

I Strategic management föreläser Dr Sim. Han är tre äpplen hög, heter tydligen A B i förnamn och blir så exalterad att han duschar elever på främsta raden i saliv  när han får lära ut sina strategic management teorier. Han brinner (!) för sitt ämne och har tydligen själv varit högt uppsatt inom ett flertal stora företag med helt enorma omsätttningar, vilket kan vara svårt att tro när man först ser honom. A B kan verka torr, men rätt vad det är väver han in en liten vits som han skrattar både högt och länge åt.

I Supply Chain Strategies har jag Dr Styger (han inledde med en lektion i uttalet av hans efternamn; scchtyger). Han är ursprungligen britt och anser att supply chain management är nyckeln till all framgång och sågar därför gärna alla teorier som betonar vikten av marketing och "annat trams". Jag har respekt för Styger. Han är stor, han är britt och han verkar ha en millimeterlång stubin. De stackare som släntrade in sent denna föresta föreläsningsdag spände han ögonen i, och då personen nervöst kommit på plats fräste han "are you allright then?!". Skulle vi bryta mot regler skulle han personligen sätta oss på ett flyg hem inom några timmar sa han, och för att påvisa hur bristande de internationella studenternas engelskauttal var bad han ett par asiater, mexikaner och araber ställa sig upp och repetera meningen "the cat sat on the mat" två gånger. Syftet var att förklara vikten av att vi elever räcker upp handen och frågar om vi inte förstår. Vilket ingen någonsin kommer att våga, misstänker jag.

I organisational analysis har jag professor James Reveley. Han är den enda asutraliensiske lärare jag har (den enda med getskägg och långt hår också). Första föreläsningstillfället till ära bar han en gråmelerad kavaj, svarta kavaljbyxor, kornblå skjorta och röd slips. James är mycket troende och drar gärna (lite för ofta) paralleller till Bibeln i våra handouts, han var exempelvis noga med att poängtera att alla teorier som lärs ut under kursen faktiskt (!) kan appliceras på kyrkliga organisationer.

I slutet på veckan sprang jag på Tess, en ny svensk tjej, på campus. Jag har även hunnit träffa Sara som är här för andra terminen nu. I fredags gick vi tre svenskar ut och åt thailändskt, mycket trevligt. Efter det visade Tess oss sin helt fantastiska lägenhet som hon delade med tre andra roomies. Deras balkong var större än mitt rum! Inte okej. Där kommer vi förhoppningsvis hinna hänga en del. Nu ska jag försöka få liv i korridoren och få någon att komma med mig till stranden. Later.

RSS 2.0