Student no. 3731327

Ikväll går jag på min sista lecture. I förmiddags tuggade jag mig igenom min sista tutorial och efter morgonens presentation blev jag officiellt klar med terminens alla assigments, essays och presentationer. Det känns som jag kom hit igår så det är svårt för mig att ta in att terminen faktiskt är över.

En nyhet är också att nyår i Sydney visade sig vara omöjligt eftersom alla svennar bokat upp sig på alla flighter från Bangkok - Sthlm mellan 2-16 januari. Nytt hemkomstdatum är därför 31 december. Nu: Ut på jakt efter en billig outfit, jag ska vara hippie på morgondagens harbour cruise. Yay.

Jag trodde mitt läsarantal nått botten vid det här laget. Fick lite ont i hjärtat när jag kollade läsarstatistiken och såg att så inte alls var fallet. Ni klickar er fortfarande hit och konstaterar "same old, same old" antar jag. Förlåt. Nu fick jag dåligt samvete och ska definitivt (försöka) bättra mig.

Jag har fått lite klagomål på mitt bloggande. Eller mitt icke-bloggande snarare. Imorse gick jag upp 30 min tidigare för att hinna med ett inlägg efter frukost. Irriterande nog utför de flesta sajter sina underhåll under svensk nattetid har jag upptäckt. Imorse låg blogg.se sajten (OCH facebook) nere, vilket innebär att mitt försök blev dödfött. Inget bloggande, inget facebook.

Här närmar det sig finals. Jag har min sista uppgift på torsdag, och sedan är jag fri från lektioner, tutorials och assignments för gott här på UOW. Men som sagt, tre finals ligger framför mig. Inom loppet av två veckor ska jag skriva exams som motsvarar 50% av alla mina sammanlagda kurspoäng. Ingenting jag är van vid. Jag gruvar mig en smula. Men det är ju ingen nyhet i min värld. Hej och välkommen tillbaka, tentaångest.

Tanken med mitt roadtrip inlägg nedan var att det skulle bli början på en lång följetong. Så blev det inte riktigt. Vi får se om jag har tid att fortsätta senare, men just nu är jag upptagen med nuet. Det är snart dags för hemresa enligt min biljett, men jag har snickrat ihop en liten reservplan. Jag insåg att jag mer eller mindre bara skulle hinna skriva finals och åka på en kort resa med M innan det var dags för hemfärd. Inte ok. Medan mina vänner här satt och planerade nyår satt jag mest och led över att jag skulle missa alltsammans. Den nya planen innefattar därför ett eventuellt nyårsfirande i Sydney. Det innebär att jag får sakna er där hemma lite längre, men det kommer fler nyårsaftnar, kanske bara en där jag får möjligheten att fira i Sydney.

På fredag åker vi från Keiraview till Sydney. Det har anordnats en harbour cruise för oss vilket innebär att vi tillsammans med Koolobong (en grannaccomodation, med ett oerhört fult namn) skall kliva på en enorm båt (med dansgolv, öppet däck och bar) och cruisa runt utanför Sydneys hamn en hel kväll.

Well, det här blev en liten start på mitt återupptagna bloggande! Hade klockan inte varit nära midnatt hade jag skrivit mer. Ni får trösta er med att mitt icke bloggande är ett tecken på hur bra jag har det. Jag älskar Australien. Ska försöka att älska Australien och blogga i fortsättningen dock. Ha en bra dag Sverige. Natti.

Hemma igen.

Jag glömde bort verkligheten för ett tag och att vara tillbaka känns nästan mer overkligt än verkligt. En ordentlig säng, riktig mat och en varm dusch är drömmen efter elva dagars campande i Australien, men att inte vakna upp i vårt ´community tent´ i morse kändes sorgligt. Även om alla inte varit bästa vänner 24/7 så har vi under majoriteten av tiden haft så roligt att det nästan gör ont att tänka tillbaka på det. Jag är imponerad över hur tio så olika personer faktiskt lyckades organisera en elva dagars roadtrip under camping förhållanden.

Jag mår bra! Jag kom hem med ett par blåmärken och några myggbett, i övrigt har jag mått som jag borde hela resan igenom.

Klockan 7.10, fredag den 25e möttes vi tjejer upp i Keiraview receptionen. Min nya ryggsäck vägde mer än jag själv och halvvägs till Wollongongs tågstation hade jag mjölksyra. Mot alla odds var jag inte värst. Johnnas monster till väska vägde mer än hela Keiraview gänget tillsammans såg varje morgon ut att ha spytt upp sin packning över vår camping.

Vi hann i god tid till Wollongong tågstation. Vi åkte till Central station där vi bytte till tåget som tog oss till Kings Cross, centrala Sydney, där Elisabeth, Johnna och jag mötte upp en australiensisk kille som sålde sin begagnade surfbräda. Efter en lunch på Subway plockade upp våra Ford Station Wagons. Johnna (kanadensiska), Michelle (kanadensiska), Elisabeth (norska) och jag hamnade i den gråa modellen och dessa tre tjejer blev mitt bilcrew hela resan igenom vilket jag var extremt nöjd över. Även om jag försökte att inte hyperventilera och få panik så fruktade jag för mitt liv under de första kilometrarna på vänster sida av vägen, jag var livrädd. Trafiken var tung, filerna och skyltarna förvirrande och som på reflex ryckte det för mycket i Johnnas vänster arm vilket innebar att vi de första hundra metrarna låg alldeles för långt ut i vänster kant. Samtidigt satt vi och såg på hur tjejerna i bilen framför oss slog in vänster backspegel då de kysste sidan av en passerande lastbil. Rondellerna var fruktansvärda under de två första dagarna och det tog tjejerna fyra dagar att inte förväxla blinkersen med vindrutetorkarna. Bortsett från detta gick bilkörandet fantastiskt bra. Johanna fungerade som en levande GPS med sitt lokalsinne. Vi tog under veckans gång slut på batterierna i våra fyra Mp3 spelare och blev exakterade så fort vi kom över en perfekt roadtrip sång som vi skrålade till. Vi åkte vilse max två gånger och vi fick se allt ifrån tropiska skogar och ökenlandskap till öppna boskapslandskap och vackra stränder.

Vi mötte upp killarna samma kväll på Ozzie Pozzie hotell i Port McQuire. Vi älskade det stället. Jag och mitt bilcrew delade ett fembäddsrum med våningssängar och innan vi stupade i säng på grund av utmattning satt vi på innergården och drack ett par öl, såg på stjärnhimlen, nöjda över att ha överlevt vår första dag på de Australiensiska vägarna.