Student no. 3731327

Nu drar jag på springbreak, i elva dagar. Jag har köpt tidernas största ryggsäck (för hutlöst mycket pengar, tack och hej säger vi till resekassan). Ledsen att hej då inlägget inte blir längre än såhär, men hör av mig när jag tillbaka! Kram mina vänner!

PS. Gör mig glad och posta massor med kommentarer som jag kan glädja mig åt när jag kommer ´hem´, kommer antagligen behöva det!

A dust storm turns Sydney a dramatic red before mellowing to an impermeable golden haze unlike anything ever seen before. Dr John Leys, principal research scientist with the NSW Department of Climate Change and Water, said initial estimates showed the dust plume stretched 600 kilometres along the NSW coast from Sydney to the Queensland border this morning, dumping up to 75,000 tonnes of dust per hour into the Tasman Sea.

När vi vaknade upp imorse var himlen alldeles röd orange och gatorna täckta av rött puder. Tydligen den värsta ´sandstormen´ på 40 år. Intressant, helt klart.

Jag har, som ni kanske märkt, varit lite stressad de senaste två veckorna. Jag fick nån form av skolshock - alla uppgifter, test och midterms var ju tvungna att inträffa precis samtidigt. Igår skrev jag marketing management test no. 2 innan jag lämnade in mitt research project i strategic managament. Vet ni vad det innebär? Att mer än halva terminen har gått och att allt som skulle vara klart innan springbreak faktiskt är klart. Jag tänkte unna mig en liten paus nu. Hopp & lek.

Prognosen stämde, när jag kom ut på köksbalkongen i morse var himlen klarblå och luften alldeles ljummen vilket fick mig att mimade fram ett litet lyckorop (eftersom jag var uppe klockan 7 och inte ville väcka någon). Vi har med andra ord spenderat hela dagen nere på stranden, denna gången med solskydd, faktor 30. Jag har badat i dom helt vilda vågorna på Wollongong beach (och lyckades bli träffad i magen av en surfbräda på vägen ut). Första doppet i Stilla Havet. Halvvägs ut hade jag tappat känseln i fötterna och jag hissnade så hårt att jag tappade andan och var alldeles anfådd. Men i kom jag, mycket tack vare Tess beslutsamhet.

Jag har fått färg idag. Jag börjar gå från genomskinlig till solbränd light. Jag mötte Karen (som rätt ofta fäller märkliga kommentarer har jag märkt) i köket där hon förklarade exakt hur solbränd hon tyckte jag blivit.

K: "Oh, you´re so tanned"
Jag (glad): "Really? Ah, that´s exactly what I wanted to hear..."
K (blir jättexalterad): "Yeah, soo tanned. You know what, when I look at you, all I can see is your eyes, that´s how tanned you are.."

Haha. Det var ju en mild överdrift, jag har inte förvandlats till en kameleont. Uppskattar hennes effort dock. Sitter just och sippar på en kaffe och tänkte flumma igenom ett par artiklar innan vi rundar av dagen med australiensiska Idol (att höra Idol jingeln och inte sitta hemma i Umeå framför TV:n med Martin en fredagkväll i ett snöigt Umeå gjorde mig alldeles förvirrad de första gångerna, haha nörd-Marie) framför plasman en trappa ned. Later. 

Det var dagar som den här jag såg framför mig när jag tänkte Australien för ett halvår sen. 

Jag satt på spinningscykeln kl 8.30 imorse. Efter en dusch lagade vi gemensam lyxfrukost med färsk frukt, omelett, nygräddade pankakor och bryggkaffe innan vi satte av mot stranden. Där har vi legat precis hela dagen innan vi knallade hemåt med varsin flaska vitt.
.

 

Imorgon ska det visst bli ännu varmare, 28 grader och beachtime.

Helt slut.

Den här veckan tog kål på mig (okej, fullt så allvarligt är det inte men Australien har alldeles för mycket utöver skolarbete som lockar). Har hursomhelst rivstartat med nästa projekt - mitt research project i strategic management. Jag hade en plan som jag vädrade med AB (jo, det är ju som sagt hans namn) på lektionen igår, men jag kände inte att responsen var nå vidare positiv, i ren protest ägnade jag dagen åt att helt byta syfte och inriktning.

Jag: Hi, I was just wondering if I could ask you about my assignment?
AB (ser ut som sju svåra år): Well, you know, you know, you know (detta upprepar han alltid tvångsmässigt i varje mening) if you haven´t started yet - that´s up to you... you know!
Jag: Well, I have started, I just wanted your opinon the idea I have, and the work I´ve done soo far

AB: Rusar iväg för att möblera om bänkarna längst bak i klassrummet medan jag förvåntat står kvar och undrar om det var ett end of discussion statement tills jag hör honom mumla; "well, I can´t talk to you if you´re standing over there, you know, you know, that´s very hard, you know". Resten av diskussionen fortsätter medan jag rusar efter AB i hans ommöbleringsarbete.

AB: It gets, you know, you know, too broad, every company has this thing you´re focusing on you know *vrålskrattar*. How are you going to manage all this you think, you know?
AB: *tyst*
Jag (som antar att han pratat klart): So you want...
AB: Let me finish!
Jag: Oh, sorry!
AB: Yeh, you know, you know *tyst* it gets too broad!
Jag (väntar ut pausen dubbelt så länge och försöker igen): So you want me to specify the question?

Och ja, det var det AB ville! Nu har jag som sagt lagt ner min ursprungliga frågeställning, gått över till en ny och sett till att vara specifik. Efter 5 kilometers jogg på gymmet klockan 8 imorse begav jag mig till skolan för 8 timmars artikel research. Det får vara nog för idag, nu blir det Keiraview filmkväll en trappa ner. Sweet.

Jag vet!

Mina blogginlägg är inte särskilt frekventa. Det är inte så lätt, ni får helt enkelt uppskatta mindre frekventa efforts (som nu när jag klockan 00:10 faktiskt tänker på er och skriver ett inlägg trots mitt tidiga tutorialprov imorgon). Jag är inte bara usel dock, jag kammade nämligen hem ett riktigt sweet high distinction (betyg) på förra veckans exam. Det blev min tröst innan jag gick och skrev dagens exam. Efter mitt prov imorgon ska jag gå och fira med...en sushi eller nåt innan jag hugger in på min strategic management inlämning. Oh yes.

Well. Klockan 00:10 som sagt. Jag behöver ladda batterierna, det ska jag göra i mina nya lakan, som jag fick ärva av Tess, som ärvt dom av sina norska ex-roomies och vem dom ärvt av vill jag inte veta. Sleep tight. 

Från och med den 25 september till och med 5e oktober är vi ägare till två röda Ford Station Wagons vilket innebär att vi är set för vår Golden coast road trip (som kommer att täcka sträckan från Sydney - Bryon Bay - Surfers Paradise - Brisbane).
.

Dag ett har vi (åtta grymt peppade tjejer) sängar bokade på Ozzie Pozzie hostel i Port MacQuarie, cirka fyra timmar och 45 minuter utanför Sydney. Klockan 10 lämnar vi Sydney och styr mot Port MacQuarie där hostelet lånar ut boogie boards gratis, och hyr ut cyklar för $5. Dag två beger vi oss till Byron Bay, en cirka sex timmar lång bildfärd med ett par pauser för lite sol. bad och surfande på vägen. Kvällen kommer vi spendera i Byron Bay där vi tänkt campa till dag fyra innan vi lämnar Byron Bay för Surfer's Paradise en halvtimmes bilfärd därifrån. 

                                                                .

Nattcamping/hostell följer i Surfer's Paradise till och med dag sex då vi fortsätter vidare från Surfer's Paradise till Brisbane (två timmars bilfärd) där vi stannar till dag nio innan vi fortsätter till Coff's Harbour, cirka fem timmars bilfärd. Dag tio beger vi oss från Coff's Harbour till Port Stephens (cirka 4,5 timmar) där gruppens hygien får avgöra om vi spenderar sista natten i tält eller på hostel (hmm, svårt val). Vår elfte och sista dag (5 oktober), beger vi oss slutligen från Port Stephens tillbaka till Sydney där vi lämnar tillbaka våra Fords på Kings Cross innan vi sätter oss på tåget hem till Wollongong.

Excited? Mhm!

Yep.

Det är ju inte helt lätt att hålla sin lilla hydda i form när 1, mat är en del av huvudaktiviteterna på ett utbyte i Aus och 2, man inte får vistas själv utomhus efter det blivit mörkt (kl 18ish) och det råkar vara enda gången då man faktiskt har tid att gå ut och jogga. 

Tess gav mig ett tre dagars buddy-pass på Fitness first, sedan var jag hooked. Knallade dit igår för att ha en möte med Mr Alex om villkor och priser (när man bokar möte vet man på förhand att det kommer bli dyrt och komplicerat). Alex började något förutsägbart att redogöra för fitness first oändliga fördelar. Sedan försvann leendet och Alex bläddrade fram prislistan. Okej, så inte nog med att stället har en joining fee på $150, på det har man lagt en admin fee $70 (ja, det måste ju vara för att det ska bli möjligt att finansiera den extremt kompetente snubben som sitter bakom disken och säger "hey how your doin´?" medan vi drar våra passerkort). Så jag drog på min bekymrade min tillbaka, och förklarade att sådana utlägg inte var rimliga för en student som mig, och att det var synd på ett så himla fint gym men att jag fick tacka för mig och se mig om i Wollongong. Haha, got him! Han sprang in och ordade med sin boss som för dagen kunde dra av $100 dollar från joining fee´n eftersom de ändå hade en satsning som gick ut på att rekrytera fler medlemmar för tillfället.

Jag kom därifrån med ett löfte om att medlemskap från idag tills 17 nov för 1800 kronor, inklusive privata sessions med en personlig tränare. Nu mina vänner är det dags för Australien Beach 2009.

Torsdagen är värsta dagen på schemat (som man faktiskt spikar ihop själv här i Wollongong). Två tidiga tutorials och så tre härliga timmar strategic management som slutar 20.30 på det. Nu är klockan ett och jag har gjort en outline för kommande inlämningsuppgift samt lagt upp en strategi för hur jag ska maximera mitt tentapluggande inför kommande onsdag. Det till ljudet av mina mest festtappra korrekompisars köksgalej. Jobba, någon måste göra det också. Nu, sängen. Peace out.

Hittade länken som Sara snubblade över på University of Wollongongs hemsida idag, det tycks inte vara var dag som uow får high-level Swedish University visits. Jag fick en inbjudan till tillställningen men hade dessvärre en midterm exam att ta hand om. Jag skulle representera Umeå och inspirera australiensiska studenter som var intresserade av ett utbyte hos "oss". Tråkigt nog missade jag chansen. University of Wollongong kan rulla ihop röda mattan nu, Ume-folket har antagligen åkt hem igen.

Jag kom till skolan med planen om att plugga in ett par kapitel tentaförberedande och kom hem med två potentiella planverk för springbreak. Jag samt de norska och amerikanska tjejerna planerar att antingen road-trip:a (med ett campingset och ett gäng surfbrädor i bakluckan) via Canberra och lite andra sköna platser ned till Melbourne. Alternativt ta ett flyg till Brisbane och se guldkusten (surfers paradise m.m.).

Insikten om hur snabbt tiden går här nere skrämmer mig. Jag är redan halvvägs inne i terminen och jag är långt ifrån redo att avsluta mitt äventyr i Australien samtidigt som jag knappt kan vänta till de sista två veckorna då jag och M ska göra Australien tillsammans. Mer om det ska jag redogöra för er senare. Nu ska jag låta mitt språkförvirrade (australiensiska-norska-svenska-amerikanska) huvud vila, min nuvarande MSN konversation säger mig att det behövs.

Marie - säger:
fats stakare
Martin säger:
rifh

Även om jag är glad för att städtjänsten är någonting som faktiskt råkar ingå i den hutlöst höga hyran (till skillnad från lakan, tvätt och ugn, grr) på det här stället så kan jag inte säga att jag är helt bekväm med tanken på att någon annan städar mitt rum. Det är en finsk kvinna som är städerska här på Keiraview. Hon har bott i Australien i över 40 år. Jag frågade var hon var ifrån mest för att vara snäll, men jag visste att hon var från Finland i samma sekund som hon öppnade munnen. Hon får på allvar engelska att låta som finska. Vår städerska har inte haft en ledig helg på 30 år (eftersom hon jobbar lör-ons) och när hon inte jobbar sitter hon i bilen på väg hit eller härifrån eftersom hon, något ostrategiskt, valt att bosätta sig ungefär hundra mil utanför Wollongong. Anledningen till att hon flyttade hit (...jag har tagit mig tiden nere i tvättstugan ett par gånger om ni undrar var informationen kommer ifrån) var en australiensisk man som hon spenderade all sin lediga tid med, tills han gick bort. Nu är hon änka och tors-fre spenderas på egen hand. Som om det inte vore nog städar hon 64 otacksamma ungdomars heltäckningsmattor, på heltid. Jag tycker synd om henne!

När jag kom hem från min medterm exam (som gick utmärkt) hade hon varit här. Vanligtvis känner jag det på doften (kanel idag, mumma) men skulle jag, eller någon annan, missa doften så lappar hon för säkerhets skull igen våra toaletter med det obligatoriska "seal of hygiene"-pappret. Det tycker jag är lite komiskt.
.

...för att jag tråkar ut er genom att skriva absolut ingenting. Jag gillar inte när det blir tomt på inlägg och bloggkommentarer, det känns som jag tappar min connection med Sverige. När det varit dött ett tag brukar jag värma upp med ett kort inlägg såhär, sedan brukar resten flyta på av sig själv...