det inte så stilla havet
Prognosen stämde, när jag kom ut på köksbalkongen i morse var himlen klarblå och luften alldeles ljummen vilket fick mig att mimade fram ett litet lyckorop (eftersom jag var uppe klockan 7 och inte ville väcka någon). Vi har med andra ord spenderat hela dagen nere på stranden, denna gången med solskydd, faktor 30. Jag har badat i dom helt vilda vågorna på Wollongong beach (och lyckades bli träffad i magen av en surfbräda på vägen ut). Första doppet i Stilla Havet. Halvvägs ut hade jag tappat känseln i fötterna och jag hissnade så hårt att jag tappade andan och var alldeles anfådd. Men i kom jag, mycket tack vare Tess beslutsamhet.
Jag har fått färg idag. Jag börjar gå från genomskinlig till solbränd light. Jag mötte Karen (som rätt ofta fäller märkliga kommentarer har jag märkt) i köket där hon förklarade exakt hur solbränd hon tyckte jag blivit.
K: "Oh, you´re so tanned"
Jag (glad): "Really? Ah, that´s exactly what I wanted to hear..."
K (blir jättexalterad): "Yeah, soo tanned. You know what, when I look at you, all I can see is your eyes, that´s how tanned you are.."
Haha. Det var ju en mild överdrift, jag har inte förvandlats till en kameleont. Uppskattar hennes effort dock. Sitter just och sippar på en kaffe och tänkte flumma igenom ett par artiklar innan vi rundar av dagen med australiensiska Idol (att höra Idol jingeln och inte sitta hemma i Umeå framför TV:n med Martin en fredagkväll i ett snöigt Umeå gjorde mig alldeles förvirrad de första gångerna, haha nörd-Marie) framför plasman en trappa ned. Later.
Hej Marie
Nej det är sannt stilla havet är inte alltid så stilla .Har också varit där och plockat koraller och snäckor på stränden inte riktigt på din sida utan nere vid stillahavsöarna Samoa Tahiti Tonga med mera, det var en fantastisk resa.
Har set hur otroligt snabb det fra ihop sig till oväder från havet stormar så att palmerna ligger vågrätt, då känner man sig liten.
Man är ganska lite också när coccosnötter danser ner runt huvudet på en när det blåser.
Men vilket underbart väder där är för övrigt och vilket lugnande tempo.
Det intensivt blå eller gröna vattnet de fantastiska färggranna fiskarna och fåglarna.
Att sedan hör de melodisak sångerna från folket var som balsam,så vackert de kan sjunga, mjukt men ändå starkt och de härliga harmonierna.
Den bruna färg man fick var lite annorluna än den man får hemma mer intensiv.
När vi kommit hem från Söderhavet den gången 92 var vi nere och badade bastu hemma i Boda sjön jag satt en bit ifrån din pappa och det var nästen mörkt ute men lite månsken.Då säjer han skrattande hördu du ser ju ut som en neger därborta, ser bara dina tänder och ögonvitor som lyser.
Så jag kan förstå att färgen du fått är lite mer intensiv, än normalt.
Hoppas du haft en bra dag hittills och får en bra kväll! Kram mamma
Hey Sis!
Jäklar vad schysst ni verkar ha det. Jag är så grymt avundsjuk, jag borde också rest lite innan man hamnade i ekorrhjulet. Ta vara på varje sekund.
Hemmavid är det mesta som vanligt, Valter äter och sover om vartannat men det blir mer och mer fokusering av de små blå ögonen. Alice lever rövare mest hela tiden. Hon läser högt i böckerna hemma, lite blandade ord av det hon ser bilderna. I går tog jag mig lite egen tid när jag promenerade upp till återvinningen med kartonger och tomma ölburkar, riktigt lyxigt!
I övrigt har jag påbörjat utbildningen "Morgondagens Enehetschef". Kul att få göra lite annat, och få sitta framför katedern istället för att stå bakom den. Upplägget verkar vara bra.
Simma lugnt i de höga är vi vågorna syrran, minns du när vi räddade livet på den utmattade kanariskan?
Vi längtar efter dig! Kram
Ja hjälp det hade jag glömt det var läskigt.
Nere på Las Burras, San Augustin eller hur när vi fortfarande var hänvisad till den grönbruna lägenheten Las Flores, uua.
Ja jag var ju inte med den blåsiga lite grå marsförmiddagen på standen.Men minns er färgstarka berättelse om händelsen, tänk vilken tur att fanns där, det var ju inte många som badade.Hon sänder sannolikt fortfarande en tacksam tanke till er då och då och simmar aldrig utåt i vattnet när varningsflaggan är hissad.
Usch, jag minns att jag blev alldeles gråtfärdig efteråt tänkte att ni också kunde mist livet.
Tack för att ni finns !!!!!!!!!!!!!!!
Kram mamma
Hej Hopp..
va duktig du är som skriver hela tiden.det är superkul att följa hur det går för dig.
Kom på en händelse när jag läste om Friday!!
Milenco... kommer du ihåg han...?
Som alltid sa Sweeeetie Preeetie?
Kom och tänka på honom nu när jag hörde om AB och hans kommentarer......
Glömmer aldrig när han skulle bjuda oss på middag och som vi hoppades på att vi skulle få en god måltid istället för mammas ris och stekta tomater.....
När vi kommer till bords så säger han att han har gjort squash soppa!!!!!!
Vi höll båda på att kräkas av bara tanken.
Sen när vi pratat ihop oss om att vi faktiskt skulle vara snälla att smaka så gjorde vi faktiskt ett topp jobb.
Däremot så fick du inte ner squashbitarna riktigt och höll verkligen på att spy.....
asgarv
Och jag försökte rädda situationen med att säga..
"oh, sorry my friend here has a very small trought!!"
Ja svårt att förklara hur kul det var...
Inga mer squashsoppa för min del...:)
kram
Glömde skriva att det var från Sarah
Haha.
Milenco, jag hade glömt hans namn. Soppan var absolut vidrig, så mycket minns jag :D My friend has a very small throught var kanske den sämsta ursäkten genom tiderna.
Det var tider min vän!
Ja verkligen, den måste ligga på minst topp tio listan iallafall på dåliga ursäkter...:)
Marie
Jag sitter här i min källare och begrundar det du skriver i dina bloggar. Min dator verkar förresten ha återhämtat sig efter sina utmattningssyndrom. Och jo det är så fantastiskt mycket som händer kring dig att detta blogginlägg får ses som ett litet av varje inlägg.
Visst AB är en speciell typ av människa det framgår så tydligt av hur du beskriver honom. Det hade varit väldigt intressant att höra hans beskrivning av den lilla så oändligt vackra nordiska studenten som jagade efter honom när han möblerade om i salen. Och visst kulturkrockar är bara en del av allt du upplever och kanske hans budskap svävade någonstans ovanför er i rummet precis som det ibland kan göra vid stämsång då en ny stämma uppstår och svävar ovanför kören. Det var intressant att läsa hur konversationen gick samt ditt beslut att tänka om? Var det så du upplevde hans budskap? Eller vad gav det dig för signaler? Tycker att du tacklade situationen bra och försökte se genom den trasiga kommunikationens labyrint. Hoppas och tror att du fick ut något bra ur det i alla fall. Jo det vet jag egentligen att du fick .
Ja som BM skrev så är stilla oceanen inte alls så stilla som namnet antyder utan egentligen borde den heta något helt annat vilket den också gör på främmande språk. Minns med glädje resan runt bland öarna i polynesien och hur vi passerade datumgränsen, vilket innebar att vi ibland kom fram dagen innan vi åkte. Det var på den tiden då en resa på 36 timmar gick ur kroppen efter en natts sömn.
På Tonga hände det sig att stadens marknad låg på torget utanför hotellfönstret. Där sålde stora polynesiskor i färgglada kläder tropiska frukter allt från macadamianötter till ananas och bananer. Det vattnades i munnen när vi såg detta och jag gick ner för att köpa en ananas eller två. Kvinnornas engelskakunskaper var obefintliga och jag förstod inte ett ord vad de sa, så på sedvanligt maner sträckte jag fram några dollar och pekade på ananasen. Ett vilt jubel bland kvinnorna utbröt. De skrattade och pekade på mina dollar och snart hade någon fått fram en säck. Denna fyllde de med ananas och sträckte över medan de tog mina två dollar och bugade. Det blev mycket ananas den dagen.
Här uppe i nord har sommaren nu bestämt sig för att ta en veckas Sverigesemester. Vad jag förstod så hade det blivit för hett nere i södra Europa så någon vecka ser vi ut att få njuta av dess sällskap. Nätterna är kalla men på dagen är temperaturen uppe och nosar på 20-strecket. Luften är klar och en del träd klär sig i festdräkt för att avsluta hösten med en färgsprakande uppvisning. Fruktträden jag satte här på W-gatan bär i år frukt. Plommon och äpplen har jag skördat och njutit av.
Skulle rest tillbaka till GC på torsdag men har senarelagt avresan tre veckor. Får inte avslutat det jag påbörjat här.
I förra veckan var jag på konsert i konserthuset och lyssnade på Göteborgssymfonikerna under ledning av Gustavo Dudamel. En ung och fantastisk dirigent som tagit sig an orkestern. De spelade Finlandia av Sibelius så att vi som var där rös av välbehag. Stående ovationer och applåder som aldrig ville ta slut. Detta hade du gillat Marie.
I söndags var jag och hälsade på dina brorsbarn. Lille Valter låg på en filt på golvet och hans blå ögon följde uppmärksamt med mina händers rörelser. Han tog mitt finger och grep om det så att när jag drog det åt mig följde han med. Så starka de är i sina fingrar. Alice var med och såg till att allt gick rätt till. Hon ville busa med " fafa " som är hennes namn på mig. Vi kutade runt i huset och jag gömde mig bakom väggen och när hon inte visste vad jag stod blev hennes skratt, blandat med lite rädsla och överraskning.till ett härligt kluckande! Till slut tyckte Sara att farfar behövde vila och jag fick sätta mig i källartrappan för att skratta och hämta andan.
Andreas satte på sig en magsele puttade in Valter där och klippte gräset. Sedan for jag till Lars-Inge och Angelija och åt lammstek. Ja vilken härlig dag det var! Simba en av Tussans fantastiska kattungar som Lars-Inge nu haft i 11 år har fått ett nytt hem då LI blivit allegisk. Och vet du Marie, Simba hälsade till dig!
Nu önskar jag dig bara fortsatt härliga upplevelser och kanske Kirkegaards ord kan vara till lite hjälp.
" DETTA MED ATT HJÄLPA ÄR INTE ÖNSKAN OM ATT HÄRSKA UTAN EN VILJA ATT TJÄNA "
Var rädd om dig önskar din pappa som saknar dig mest hela tiden.
Besitos
haha, jag kan tänka mig att du mimade "yeey!", kan nästan se det framför mig! :)
