housekeeping
Även om jag är glad för att städtjänsten är någonting som faktiskt råkar ingå i den hutlöst höga hyran (till skillnad från lakan, tvätt och ugn, grr) på det här stället så kan jag inte säga att jag är helt bekväm med tanken på att någon annan städar mitt rum. Det är en finsk kvinna som är städerska här på Keiraview. Hon har bott i Australien i över 40 år. Jag frågade var hon var ifrån mest för att vara snäll, men jag visste att hon var från Finland i samma sekund som hon öppnade munnen. Hon får på allvar engelska att låta som finska. Vår städerska har inte haft en ledig helg på 30 år (eftersom hon jobbar lör-ons) och när hon inte jobbar sitter hon i bilen på väg hit eller härifrån eftersom hon, något ostrategiskt, valt att bosätta sig ungefär hundra mil utanför Wollongong. Anledningen till att hon flyttade hit (...jag har tagit mig tiden nere i tvättstugan ett par gånger om ni undrar var informationen kommer ifrån) var en australiensisk man som hon spenderade all sin lediga tid med, tills han gick bort. Nu är hon änka och tors-fre spenderas på egen hand. Som om det inte vore nog städar hon 64 otacksamma ungdomars heltäckningsmattor, på heltid. Jag tycker synd om henne!
När jag kom hem från min medterm exam (som gick utmärkt) hade hon varit här. Vanligtvis känner jag det på doften (kanel idag, mumma) men skulle jag, eller någon annan, missa doften så lappar hon för säkerhets skull igen våra toaletter med det obligatoriska "seal of hygiene"-pappret. Det tycker jag är lite komiskt.
.
Tänk så många människoöden det finns,fantastiska historier fantastiska människor.
Man önskar att vi hade mer tid som man hade förr(vi hade det när jag var barn)att lyssna och berätta för varandra.
Tänk om man spelat in skrivit ner mormors,farmors livshistorier som exempel.Nu minns man bara fragment, spelar det roll kan någon tycka,ja det gör det faktiskt tycker jag.Det berättar inte bara om dem utan också massor om oss själva, vilka vi är i dag vad vi bär på inom oss, vad vi fått med oss.Och vad i för vidare.
Man borde skriva sin biografi i allafall till sina barn och barnbarn.Kanske förstog vi då oss på oss själva bättre och kankse skulle våra barn och barnbarn inte bara förstå sina föräldrar bättre utan också varför dom blev som dom blev,tills dess man fick ta ansvar själv och styra.
Det har med personlig EQ att göra.Varför i all världen springer vi så fort och vet vi till vad???
Man skulle skriva en bok till sina barn!
Tycker du det Marie?
Ja berätta mer om människorna du träffar Marie det är jättespännande du beskriver så levande så man både ser och hör det inom sig.
Ha det gott kram mamma
